Jo jag är rätt säker på att någon vakar över mig där uppe... jag lever mitt liv idag..På livets villkor.. För ca 4 månader sen kunde man sätta mig under kategorin "döende".. Och det var det jag även såg som min framtid... Att få slippa från mitt eget lidande..Få frid..
Men ödet ville sig annorlunda och i dag sitter jag här och kan tala om att jag lever..Både inifrån och ut.. Mina barn håller sakta men säkert på att få tillbaka sin mamma. Den mamma dom förtjänar att få ha. Och jag förtjänar att få vara mamma till. Det är tacksamhet jag känner som saknar gränser.. Från total hopplöshet och nattsvart mörker i mitt liv så känner jag idag hopp om framtiden.. En enorm tacksamhet över ödet som ville mig väl ändå.. Vilket jag aldrig kunnat tro.. Men det gör jag idag..,tror..
Och en sak har jag lärt mig... Att jag kan göra allt jag föresätter mig att göra.. Jag kan om jag vill och tiden är defenetivt min vän...
Jag kan blicka framåt nu där det ser ljust och fint ut....Men jag påminner mig om hur det varit genom att titta i min "backspegel" där det är överlag överväldigande mörkt..Och snabbt kan jag då hitta rätt focus igen och känna en enorm tacksamhet för det jag nu har i dag.. Jag behöver ibland se bakåt för att uppskatta det jag nu har idag, för livet inte en dans på rosor utan kan mycket väl vara ett snår av törnen.. Men jag har hittat sätt att hantera livets alla med o motgångar.. Och om behöver,så har jag idag vänner som tycker om mig för att jag är jag med alla mina fel och brister och dom finns där för mig i med och motgång om jag väljer att låta dem finnas där för mig. Och det gör jag idag för en sak har jag lärt mig..Att ensam är inte stark!
Äntligen en människa bland människor...
Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar