Lite större

..har jag nog blivit i dag.. Vuxit ett par centimeter inuti... Att leva livet på livets villkor innebär just det,att leva på alla livets villkor. Även när det gör ont... Och det har det gjort idag och gör så fortfarande men inte fullt lika ont som under dagen i dag. Och det beror på hur jag har hanterat det. Och jag valde att prata om allt,att inte göra mig ensam utan vara bland vänner.. Vänner som tycker om mig och som tycker om mig just för att jag är jag o de med alla fel och brister! Dessa underbara människor! Är lyckligt tacksam att jag fått förmånen att få ha dessa människor i mitt liv. Jag förstår ju även nånstans i det här att det är just genom smärtan jag växer som människa... Och det är just vad jag faktiskt gjort i dag... Vuxit...! <3

En fin helg i malmö

Är nu på väg tillbaka till Vingåker efter en helt underbar men blåsig helg i Malmö i goda vänners sällskap. Vänner som jag känner och vänner som jag inte känner. Men ändock vänner... Och det är just det som gör det hela så fint.. De är mina vänner helt enkelt.

Men fy fasiken va de blåser i Malmö! Lr var det kanske bara just denna helg det blåste nåt så fruktansvärt? Fast jag vill ju minnas att jag nånstans har hört att det blåser för jämnan i Malmö... Kan nog lika nåt i det för malmöborna verkade helt obesvärade av att de stormade ishavsvindar konstant.... He he... Ja ja men kan ju i allafall tala om att solen sken nästan hela tiden trots att de var riktigt jäkla iskallt! Burr vad jag har frusit! Ja ja skit i vädret nu då. Är det inte så jäkla typiskt för oss människor att alltid prata om väder och vind?!

Vi besökte ju då Malmö för att Na:s service konferans gick av stapeln nu denna helg. Och det har varit en fantastisk upplevelse att få varit med och vara delaktig. Ett minne jag kommer bära med mig,alltid! Jag har fått förmånen att få ta del och lyssna till andra människors olika liv och levnadsöden. Helt fantastiska människor och helt klart mina förebilder. De har nåt jag vill ja... Och kan de så kan jag... Inget är omöjligt!

Finns så mycket jag skulle kunna o så vill skriva om denna helg men sitter o skumpar och skakar i bussen nu på motorvägen på väg tillbaka till Vingåker. Och där har jag lite att göra inför morgon dagen. Packa packa o åter packa... För i morgon flyttar jag tillbaka till Eskilstuna. Känner mig förväntansfull och glad inför det men lite irriterad dock över att jag skjutit upp o packa till sista dan... Så typiskt mig...

Tacksamhet

Det finns mycket jag har att vara tacksam över idag. Jag försöker påminna mig om det varje dag spec när jag kanske börjar ta saker för givet lr som just i dag jag känner mig lite nere.. Och likaså i går... Och såna dagar kommer och går. Bra liksom dåligt mående går över... Allt går över. Jag behöver finna lite mer balans i mitt mående känner jag. Måste jobba på det. Det kan inte alltid vara svart lr vitt, livet funkar inte så helt enkelt.

Det är alla hjärtans dag i dag... Och i mitt hjärta har det i dag funnits mycket kärlek och framförallt mycket saknad efter mina två döttrar. Jag saknar dom så otroligt mycket...
Prata nyss med min äldsta dotter i telefon o det gjorde mig glad och värmde i mamma hjärtat <3

Det finns en plan för mig..

Jo jag är rätt säker på att någon vakar över mig där uppe... jag lever mitt liv idag..På livets villkor.. För ca 4 månader sen kunde man sätta mig under kategorin "döende".. Och det var det jag även såg som min framtid... Att få slippa från mitt eget lidande..Få frid..

Men ödet ville sig annorlunda och i dag sitter jag här och kan tala om att jag lever..Både inifrån och ut.. Mina barn håller sakta men säkert på att få tillbaka sin mamma. Den mamma dom förtjänar att få ha. Och jag förtjänar att få vara mamma till. Det är tacksamhet jag känner som saknar gränser.. Från total hopplöshet och nattsvart mörker i mitt liv så känner jag idag hopp om framtiden.. En enorm tacksamhet över ödet som ville mig väl ändå.. Vilket jag aldrig kunnat tro.. Men det gör jag idag..,tror..

Och en sak har jag lärt mig... Att jag kan göra allt jag föresätter mig att göra.. Jag kan om jag vill och tiden är defenetivt min vän...

Jag kan blicka framåt nu där det ser ljust och fint ut....Men jag påminner mig om hur det varit genom att titta i min "backspegel" där det är  överlag överväldigande mörkt..Och snabbt kan jag då hitta rätt focus igen och känna en enorm tacksamhet för det jag nu har i dag.. Jag behöver ibland se bakåt för att uppskatta det jag nu har idag, för livet inte en dans på rosor utan kan mycket väl vara ett snår av törnen.. Men jag har hittat sätt att hantera livets alla med o motgångar.. Och om behöver,så har jag idag vänner som tycker om mig för att jag är jag med alla mina fel och brister och dom finns där för mig i med och motgång om jag väljer att låta dem finnas där för mig. Och det gör jag idag för en sak har jag lärt mig..Att ensam är inte stark!

Äntligen en människa bland människor...

Anna