Idag avslutade jag min relation som jag haft sen ett par månader tillbaka med en jätte fin o go kille. Jag behöver vara själv,och för första gången i mitt liv så vill jag vara själv,inte ha nån relation. Jag ska bygga upp relationen till mig själv i stället.... o bygga en stabil grund för mig själv så jag kan finnas för mina barn. ALLTID!
Känns som om saker o ting sakta faller på plats o jag växer till mig i mognad. Sunt förnuft o förstånd istället för impulsiva beslut baserat på känslor. Jag är så väldigt rädd om det jag har nu och vågar def inte riskera nåt. Och en relation är def en stor risk.... och från att alltid har haft ett behov av att ha en relation istället för att faktiskt ta hand om mig och mitt så har jag inte det längre... jag klarar mig alldelles utmärkt utan. Och börjar faktiskt dessutom tycka mer o mer om mig själv och mitt egna sällskap. Men att avsluta relationen var inte enkelt för det. De var jätte tungt.... det är en väldigt fin o snäll kille och jag vill ju verkligen inte göra honom ledsen. Men tyvärr så var jag tvungen... för min egen skull. Jag är rädd om mig själv...
Förutom att jag avslutat relationen med "M" så är jag jätte förkyld och då extra ynklig.... så hoppas jag mår lite bättre i morgon....
Pratade med min yngsta dotter tidigare o vi planerade lite inför helgen då hon ska komma hit. Ska bli så mysigt och jag längtar verkligen.
Och jag längtar efter min äldsta dotter.... den längtan mildras aldrig... bara blir starkare o starkare..... i mitt hjärta så hoppas o önskar jag....
Och i förståndet så förstår jag att jag får ha tillit och acceptans helt enkelt.... att tiden får vara min vän.
Nu är det tack o god natt som gäller.
Namaste